Kulturresan till Arvika 21 maj 2011
Årets kulturresa var som vanligt ett samarrangemang mellan Föreningen Värmländsk Kultur och Värmlandslitteratur men - sanningen
att säga - så var det det förstnämnda sällskapet som denna gång satt ihop programmet, närmare bestämt konstprofessorn
Hans-Olof Boström. Vi bidrog med att leja buss. Den här gången var det Bonnstabussen AB, som lämnade billigaste offerten, och således
fick körningen och - det kan sägas redan nu - genomförde uppdraget till allas vår fulla belåtenhet .
Tack vare goda kontakter inom Arvikas konstvärld hade Hans-Olof kunnat komponera ett program av lite annorlunda slag. Jag tänker då framför
allt på att vi fick göra hembesök hos både Olle och Jörgen Zetterquist och komma in i Björn Ahlgrenssons stuga i Perserud.
Första programpunkten var emellertid ett besök i Långvak hos Ulla Nilsson på Övre Stortorpet. Där jobbade en gång i tiden hennes
pappas morbror Samuel och gjorde krukor men senare också keramik, som han signerade. Redan 1846, då skråväsendet upphörde,
hade krukmakare flyttat ut från Arvika till Långvak för där fanns nämligen fin lera , "fet och blå och nästan som smör
att ta i " för att citera Ulla. (Men numer hämtas leran från Danmark!) Tio år gammal började hon (född 1956) hjälpa till hos
Samuel men 1975 stängde han verkstan, som hon så småningom, när hon och hennes man blivit ägare till Övre
Stortorpet, restaurerade och fick kulturminnesmärkt. Det är nu ett levande dokument ööer ett gammalt hantverk. Vi fick
naturligtvis komma in i denna märkliga verkstad liksom i den nybyggda utställningslokalen, där vi kunde beundra Ulla Nilssons utsökt
vackra hantverk. Här bjöds vi dessutom på hembakta, naturligtvis goda, smörgåsar och kaffe, som smakade gott denna soliga
men blåsiga försommardag. Bofink och lövsångare sjöng i björkarna. Mer se- än hörvärda var hönsgårdens tuppar!
Nästa uppehåll gjorde vi på Anneberg i Rackstad, där Jörgen och Margareta Zetterquist bor i ett falurött hus av äldre datum - med
utsikt över Racken - vad annars? Här fick vi gå husesyn och förundras över allt vad Jörgen och Margareta samlat ihop under årens
lopp, konst av nära och kära och - inte minst - en formidabel samling av hästar från olika hörn av världen - dock inte
från Dalarna. Konstnären själv tog emot oss i sin ateljè en trappa upp. Efter en partiell förlamning för drygt ett år
sedan på höger sida lärde sig Jörgen snabbt att mååla med vääster hand men nu kan han åter använda sig av
högerhanden. På staffliet hade han en olja under arbete och i ateljén fanns tillräckligt med målningar för
en hel utställning.
Någon timme senare hade vi förflyttat oss till Pershage i Perserud, där Margareta Gustafsson kunde visa oss stugan Björn Ahlgrensson
med sin fru, Elsa, syster till Fritz Lindström, bodde i några år i början av 1900-talet. Rummet med den öppna spisen,
som avbildas i Ahlgrenssons mest kända målning, Skymningsglöden, finns kvar i oföråndrat skick - i princip! Per Inge Fridlund
skriver i sin bok om Rackstakonstnärerna att Ahlgrensson är "en bedragare", målningen är"som dokument ett falsifikat". På
den ser vi något som mest liknar en herrgårdsinteriör men i verkligheten är det alltså fråga om kammaren
i en torpstuga!. (Man kan dra en jämförelse med Carl Larsons interiörer från hemmet i Sundborn. Det ser så rymligt och
spatiöst ut det som i verkigheten mest liknar ett mindre dockskåp!)
Ingen konstresa till Arvika utan ett besök på Rackstadmuseet! Här blev vi guidade av avgående museichefen Richard Sangwill, som bl.a.
berättade om konstnärskolonier i allmänhet och Rackstadkolonin i synnerhet. Vi fick också en visning av konsthantverkutstäällningen i
den nyare delen av museet. Konstresan avslutades i källaren, där en utställning av föremål från 100-årsjubilerande
Mikaelikyrkan fanns att se, bl.a. den genom Bengt Sahlström så berömda dopfunten av konstnären Bror Sahlström, som i
några år tillhörde "kolonin". I samma lokal serverades vi också spis av minde andligt slag, nämligen välsmakande
gröönsakssoppa och ovanpå det kaffe med läckraste nötkaka!
. Avslutningsvis besöktes museets butik, där undertecknad för Karlstads stadsbiblioteks räkning kunde inhandla två
nyutkomna böcker med Arvika-anknytning, nämligen en bok om arvikaarkitekten Ludvig Mattsson, som bygger på hans korrespondens
under några ungdomsår, samt ett mycket påkostat häfte om Mikaelikyrkan, ritad av Ivar Tengbom, kanske mest känd för
konserthuset i Stockholm, och utsmyckad av Rackstadkonstnärerna. "Konstnärernas kyrka" kallades den av Richard Sangwill och det är
ingen dum benämning! Skriften har många olika författare men utgivare är förstås Arvika Östra Församling,
där kyrkan är beläägen.
. Sista anhalt på resan blev Väststuga i Långvak. Där bor sedan många år Denise och Olle Zetterquist i ett
präktigt hus från mitten av 1800-talet med ett utbygge i svensk 1700-talsstil från 1908. Ett omaka men ändå lyckat äktenskap
mellan två byggnadsstilar! Olle och Denise hade trots hotande, gråa moln och tilltagande kylig vind dristat sig att ställa
ut flera prov på sin konst på gården bakom huset. Tavlorna var inte hängda utan lutade sig lite okonstnärligt mot en gammal
laduvägg: En emalj och några kraftfulla grönsaksstilleben av Demise samt några verk av Olle - bl.a. en mycket fartfylld bild
av backhopparen Tore Hedman, en gång i tiden världsmästare och Arvikas störste backhoppare genom tiderna. Också här
fick vi gå husesyn i ett på konstföremål välfyllt hus. Olle var tydligen inte lika hästbiten som sin bror men hade i
gengäld en förnämlig samling av nötknäppare i snidat trä! Vi alla resenärer tyckte nog att vi kunde skatta
oss lyckliga som fått komma in i och bese dessa konstnärsbostäder och bli åtminstone lite bekanta med två
så framstående konstnärer, båda både visa och vänliga, ja högst angenäma bekantskaper!
. Kunnig och underhållande ciceron under resan var förstås Hans-Olof Boström, men kåserade under resan till Arvika
gjorde också Föreningen Väärmlandslitteraturs ordförande, som med utgångspunkt i två böcker, Ivan Schymans
Värmländskea versmakare och Arvika kommuns jubileumsbok, I Arvika, berättade om några författare med hemvist och/eller
ursprung i Arvikatrakten som Tage Aurell, Robert Kangas, Bengt Hallgren, Reidar Nordenberg, Sven Smedberg och Urban Magnusson.
. Summa summarum: En givande, mycket lyckad resa. Och vädret var mycket reslämpligt: Skiftande molnighet, svala vindar men inget regn!
. Bengt Åkerblom
Årsmötet 2011
Aina Svensson med Ungdomsstipendiaterna Jo Ensjö och Marie Söderberg
Värmländsk kultur 30 år
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Ja, så börjar om bekant en mycket ovärmländsk men lysande roman och de orden kommer mig lätt i tankarna, när jag tänker på mitt första möte med Tidskrift för Värmländsk Kultur, för så hette Värmländsk Kultur de första två åren. Visserligen kom inte tidskriften precis som ett yrväder och inget krus hade det om halsen men vädret var alls inte som man förväntar sig i slutet av april i Karlstad utan mer av strindbergskt slag. När jag tidigt om morgonen öppnade dörren för att gå ut och vittja min brevlåda, blåste det och ven så kallt och jag fick pulsa fram i snö, häpen över detta hastiga omslag från vårväder dagen innan till full vinter. Lördag var det men ännu fungerade postverket och i min brevlåda fanns inte bara min dagliga tidning utan också just Tidskrift för Värmländsk Kultur med sitt omslag av Lars Lerin. Och enligt almanackan var det den 20 april 1980.
Värmländsk Kultur var ingen fullständig överraskning för mig, för min rumskamrat i Bibliotekshuset, Föreningen Värmlandslitteraturs primus motor och kanslichef, Johan Backlund, var en av initiativtagarna till tidskriften. Ofta tyckte jag att han var väl så upptagen av den – men han försummade ändå inte sin ”egen” förening, han hade krafter och intresse nog för att vara en klippa i båda föreningarna – för båda var han nog livsviktig – säkert för Värmlandslitteratur i varje fall. Han var kassör i flera år i Värmländsk kultur och i 18 år, ända tills han drabbades av sjukdom 1983-84, var han dess ordförande. Våra föreningar ingick alltså från första början personalunion och fram till Johan blev sjuk ganska sammansvetsade. Självklart att vi ville hylla och gratulera Föreningen Värmländsk kultur, när den med sång och musik, många tal och god mat och dryck firade sin trettioåriga existens på Sverige Amerika Centret i Karlstad lördagen den 27 mars i år. Ett åttiotal gäster med landshövding Eva Eriksson i spetsen hade infunnit sig till firandet som inleddes med det sedvanliga årsmötet. Centralgestalten denna festkväll var förstås avgående ordförande Aina Svensson, som ”med ålderns rätt” – fast någon ålder, över tjugo, var svår att observera – avgick med detta årsmöte. Hon tog över föreningen 2003 efter Johan och jag måste bekänna att jag tvivlade på att Värmländsk kultur skulle klara sig utan honom men där fick jag – lyckligtvis – tji! Aina visad visade prov på ett kraftfullt, inspirerande och stimulerande ledarskap och med hjälp bl.a. av Jörgen Jansson, ekonomisk trollkarl, nästan i klass med Johan!, och Britt-Marie Insulander, som höll i tidskriften, så inte blott överlevde tidskriften Johan utan har bara blivit bättre!
Trettioårsfesten på Residenset blev i mycket en enmansshow. Avgående ordföranden var piggare än någon mört på sin första sommardag men betydligt mer talför, ja, stämningen var hög och skämten många som sig bör när många värmlänningar, infödda eller allenast naturaliserade, möts och minglar. Bland talarna märktes bl.a. landshövdingen och fullmäktiges ordförande i Karlstad men också Föreningen Värmlandslitteraturs officiella representant, alltså undertecknad ordförande, vilken gratulerade Värmländsk kultur å det varmaste och som ett bevis på vår höga uppskattning av trettioåringen bad trettiofemåringen att få överlämna en present i form av ett löfte att i nästa nummer av tidskriften (eller nästnästa) be att få införa en annons till ett värde av 1 050 kr. Självklart önskade vi vår f.d. systerförening fortsatt lycka och framgång som kulturell ledstjärna i ett Värmland, som visserligen är rikt på kultur men inget isolat i en allt trängre värld utan allt mer beroende av vad som händer kulturellt, socialt politiskt och klimatmässigt i den minsta vrå, ”På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar, varhelst en usling finns, är han min vän, min bror”, som skalden, som kunde ha varit Gustaf Fröding, skrev en gång. ”Usling” betyder här inte usling utan närmast olycklig människa.
Bengt Åkerblom
Vår ordförande Aina Svensson tillsammans med 2009:års Ungdomsstipendiater Oskar Kardemark foto, till höger och Fredrik Andersson musik, till vänster, fick dela på årets stipendium på 10 000 kronor.
Kultur-resa till Lysviksbygden Lördagen den 16 maj 2009
 |
 |
| Solveig på Atelje SolSieg | Guidad tur på Sunne nya bibliotek invigningsdagen |
 |
| In till lunch på Berga Gård |
I strålande sol,
skir grönska och vackra dagrar över Fryken och dess
omgivande blånande höjder reste 50 resenärer på
denna resa. Aina Svensson var reseledare men vid Sunne Kyrka mötte
redaktören för Värmländsk Kultur:s tidskrift
nummer 2, Jarl Eltenius tillsammans med Föreningen
Värmlandslitteraturs styrelsemedlem Matts Nilsson upp och ledde
resan vidare. I Mallbacken på Galleri Träsmak mötte
konstnärsparet Evert Carlsson och Ingrid Andersson opp och
visade spännande konst, skåp skurna i trä med
humoristisk och hantverksskicklig utformning och vackra tavlor. Där
smakade förmiddagskaffet utmärkt, hembakat bröd och
fin samvaro. Så ställdes färden till Lysviks kyrka
och vi fick njuta av den skimrande utsikten över Fryken och
kyrkbyn som Tage Erlander skrev om när han skildrade sina
cykelturer till morföräldrarna som bodde där.
I kyrkan berättade
Jarl Eltenius om sin kyrka och bjöd också på den
glada överraskningen att bygdens dotter 12:e generationen
Charlotta Tagesson sjöng och musicerade tillsammans med Johan
Birgersson. Vi fick sjunga sommarpsalmen ”Den blomstertid nu
kommer”.
Sedan styrdes färden
till Atelje Solsieg där konstnärinnan Solveig Ueltzhöfer
visade sina vackra konstverk och berättade om ett uppdrag hon
hade att utsmycka en norsk kyrka.
Hon var också vår
värdinna som Hembygdsföreningens ordförande på
Hembygdsgården där vi njöt av en utsökt lunch
som en riktig söndagsmåltid – stek med tillbehör
och Lysviksbakelse. Strålande utsikt över Fryken.
Goda inköp av
hantverksalster kunde också göras.
En speciell avslutning
på resan fick vi uppleva när vi blev guidade på
Sunne nya bibliotek som invigdes just denna dag. Vi gratulerade
kommunen till detta vackra och välplanerade kulturhus. Vi fick
specialvisning och deltog i Kalevalautställningen av konstnären
Jörgen Hammar.
Tack alla som bidrog
till att årets kulturresa blev en fin upplevelse, en resa med
kvalitet som en av resenärerna beskrev den.
_______________________
Aina Svensson
ordförande
Vår huvudredaktör och ansvarig utgivare mottog Karlstads kommuns stipendium till Gustaf Frödings minne den 11 december 2008.
Bokmässa på Värmlands Museum
Resan till Sagans land 6 september 2008
Vilken strålande uppföljning av nr 1 Värmländsk Kultur om allas vår Selma. Resan var ett samarbete mellan oss och Föreningen Värmlandslitteratur men äran för det fina arrangemanget ska ges till Bengt Åkerblom och Matts Nilsson från den föreningen.
Efter morgonkaffet vid entrén till Rottneros parken fick vi en guidad visning av Ulla Norrman som mycket kunnigt valde att visa delar av den vackra parkens ”rum”. Hon tjusade oss med fakta och fantasi om parkens tillkomst och dess olika skulpturer – inklusive sagans Ekeby.
Nästa höjdpunkt var att få besöka Sundsbergs gård, Marianne Sinclairs Björne där gårdens värdinna Birgitta Sjökvist så levande beskrev gårdens historia och dess litterära förebild i Gösta Berlings saga.
Birgitta Sjökvist värdinna på Sundsbergs gård
Att intaga lunch i Medskogs stugby blev en annan höjdpunkt. Så god lunch och utmärkt värdskap kan vi verkligen rekommendera. Sen var vi stärkta att lyssna till Göran Bengtssons spännande historier där saga, sägen och verklighet blandades på ett häpnadsväckande sätt.
Göran Bengtsson som berättade om släkten Lagerlöf
Rundvandring i Mårbackas trädgård stimulerade liksom besöket på Herresta, sagans Borg där domkyrkokaplan Maria O Leroy är prästfru. Hon gestaltade Elisabeth Dohna med urval om just denna kvinna och Borg i Sagan.
Domkyrkokaplan Maria O Leroy på Herresta
Matts Nilsson som i omgångar guidat och lotsat oss runt berättade tillsammans med Göran Bengtsson om kyrkogården och släkten Lagerlöfs grav dock inte under linden – eftersom regnet innebar att vi stannade i bussen vid kyrkogårdsmuren.
Avslutningen på dagen i Svartsjö kyrka dvs Östra Ämterviks kyrka med kyrkkaffe som också Medskog stod för och då Kyrkresan ur Ett barns memoarer så vackert lästes av Maria O Leroy. Till sist sjöng vi Sv.Ps Härlig är jorden. Se, det var en riktig resa i Sagans värld!
Värmländsk Kulturs ordförande Aina Svensson o Anita Andersson Värmländska författarsällskapet
| 
Värmlandslitteraturs Bengt Åkerblom
|
TACK!
Aina Svensson
Lördagen den 17 Maj var föreningen på dagsresa till Långserud. Trots dåligt väder var stämningen hög. Vi började med kaffe på Esters Kaf‚ och besökte sedan bla kyrkan i Långserud, åt lunch på hotell Vildmarken och eftermiddagskaffe på hembyggdsgården där vi bla. bjöds på hembakat bröd. Ett reportage om resan gjordes i Säffle-Tidningen.
Värmländsk Kulturs årsmöte var den 14 april i församlingssalen i Karlstad. Föreningen delade då ut årets kulturstipendie till Johan Backlunds minne för lånd ideel kulturverksamhet till Torbjörn Sjöqvist, Torsby.
Juryns motivering:
För sitt livslånga intresse att sprida kultur i alla dess former till såväl barn som vuxna samt för sin djupgående forskning och föredragsverksamhet om framförallt litterära personer tilldelas Torbjörn Sjöqvist föreningen Värmländsk Kulturs Kultursstipendium till Johan Backlund minne för år 2008.
Inledningen av Selma Lagerlöf jubileet 2008 startade med mingelparty på residenset den 29 mars. Närvarande bla. landshövding Eva Eriksson och redaktören för nummer 1 av Värmländsk Kultur 2008, Matts Nilsson.
Till sidans början
Webbansvarig: Elisabeth Björkman
|
