Lurö 2015

 

2015 års kulturutflykt gick till Lurö, en timmes sjöresa utanför spetsen på Värmlandsnäs. Intresset för resan var så stort att den sedan gick i repris den 29 augusti. Men resan jag nu ska berätta om gjordes lördagen den 30 maj. Första uppehållet gjorde vi vid Botilsäters församlingshem, där Aina Svenssons vänner välkomnade och bjöd på kaffe med en rejäl smörgås med stenugnsgräddat bröd från Ölseruds kulturlada, bakat på mjöl från Ölseruds kvarn – närproducerat alltså! Därefter gjorde vi ett uppehåll vid Botilsäters kyrka med medeltida ursprung. På 1700-talet hade kyrkan byggts ut i söder och fått en takmålning av en mästare, mest verksam på Dal, H.G. Schüfner, men den målades senare över. Några partier av den gamla målningen hade dock tagits fram. Altaruppsatsen är ett verk av den allestädes närvarande Isac Schulström, som svarar för ett trettiotal altarkonstverk och predikstolar i värmländska kyrkor. Hans-Olof Boström, professor emeritus, hade mycket intressant att berätta om kyrkan.
Vi fortsatte till Ekenäs hamn för avresan över vattnet till Lurö. Där låg tre Luröbåtar för att föra oss över till ön. Vid ankomsten till Stenstakan på Lurö låg molnen lågt över vatten och land. Dock kunde vi snart gå oss varma genom att följa Ulla Britta Nisses i spåren på en visning av ön. Bland annat visade hon oss ruinerna av ett tegelbruk som funnits på ön under 1800-talet. En blomstrande rörelse som emellertid inte existerade i mer än tjugo år, inte av brist på lera utan av brist på bränsle. Vi hoppades förstås få se ruinerna efter den drygt 20 meter långa medeltidskyrkan, som länge troddes vara ett kloster, men där fick vi tji! Ruinen var väl inbäddad i en mäktig gräsbeklädd kulle, som väl kunde anstå en vikingahövding! Men varför den var övertäckt redogjorde arkeolog Hans Olsson, Värmlands Museum, för de resenärer som nöjde sig med den kortare promenaden till den s.k. klosterruinen. Lämningarna måste vara täckta för att undvika olaga forskning och påverkan av naturens krafter. Fortsatta grävningar kan ge kunskap om Lurös äldre historia. I anslutning till hans artikel i Lurönumret av Värmländsk Kultur berättade han sakligt och fängslande om de resultat som hitintills uppnåtts.
Naturen på ön är mycket speciell, kanske beroende på att platsen har flest soltimmar i Skandinavien, kanske kan det också bero på blåsten. Björkar och tallar är ovanligt höga, ekarna imponerande resliga. Lurö ligger i växtzon 2, näst varmast i Sverige. Det märks verkligen att man befinner sig i en sydlig växtvärld. Flera av blommorna vi stötte på var rätt rara. Det visade sig att vår konstprofessor kunde identifiera flera av dem. Glädjande nog bjöd Lurö också på mycken fågelsång. Framför allt var en taltrast med ganska omväxlande repertoar i gång för fullt. Störst succé gjorde dock en kornknarr, som hördes knarra några gånger. Ulla Brita Nisses berättade att den kom tillbaka till ön efter ett uppehåll på många år, förmodar jag.
Solen hade gått och gömt sig, när vi avslutade vår tid på ön genom att inta en delikat fisksoppa på Luröbryggan, fast inte på själva bryggan utan inomhus, vilket visade sig välbetänkt. Under måltiden var det var det dags för dagens eftermiddagsskur. Den hade emellertid nästan upphört när det var dags att embarkera Luröbåtarna.
Synnerligen viktiga är guiderna på våra resor och den här gången, som så ofta, hade vi goda sådana: Hans-Olof Boström, Ulla Britta Nisses, Anders Falk, mannen som skrev det mesta i Värmländsk kulturs Lurönummer. Dessutom medverkade undertecknad, som läste ur Iwan Schymans Värmländska versmakare och berättade om Valdemar Dahlgren, grundaren av folkliga musikhögskolan Ingesund, liksom om prästen Olof Hedner, författaren till Svensk Kungadrapa – enligt Olof Strandberg i Pegas på villovägar den svenska pekoralistikens magnum opus. Den störste författaren med rötter på Värmlandsnäs är förstås Esaias Tegnér, född 1782 på Kyrkeruds komministerboställe nära By kyrka, som också snabbporträtterades.

Bengt Åkerblom

Luro1
På väg ut från Ekenäs hamn!
Luro2
Lurö tog emot med regn.
Luro3
Ulla Britta Nisses guidade på ön.
Luro4
Under gräset: ruinen. Ingrid Andersson och Nina Boström på vandring.
Luro5
De här serverade oss god fisksoppa på bryggan.
Luro6
Skeppare Örnvald körde en av båtarna
Luro7
Och så bar det hemåt igen. Ordförande Olle Österling i samspråk.
 

 

logoE-post kansli: kansliet@varmlandsk-kultur.com   Telefon 054-10 06 19   Postadress: Verkstadsgatan 1, 652 19 Karlstad
Besöksadress: Verkstadsgatan 1, Karlstad   Bankgiro 5681-7091