2018 års kulturresa till Kristinehamn

Värmländsk kulturs kulturresa gick i år till Kristinehamn och byggde på samma tidskrifts nr 1 för i år, som alltså handlade om just Kristinehamn. Redaktör för numret var journalisten Anita Lillemägi, bosatt i staden.

Första uppehållet gjorde vi vid Österviks kapell, som ligger alldeles väster om staden. Kapellet stod klart 1872 och användes som skola och kyrka till familjerna på Gustavsvik. Det är en märklig byggnad, en kombinerad kyrka och skola och samlingslokal, som tydligen används flitigt för konserter och sammankomster av olika slag. En byggnad som bjuder på åtskilliga överraskningar! Huset omges av vördnadsvärda, gamla lövträd. Från 1922 till 1963 var det den kände skulptören Erik Rafael-Rådbergs hem. Om ett besök hos honom berättar Sven Stolpe i sin bok Mitt Värmland. Mycket väl värt ett besök är detta byggnadsminne! I tidskriftsnumret om Kristinehamn kallas kapellet för ”ett sagoslott med tinnar och torn” och det är en mycket träffande beskrivning.

Nästa uppehåll gjorde vi på Kristinehamns konstmuseum, som kunde visa en mycket omfattande utställning med konstnären Ingemar Lööf, från 5 maj till den 16 september. Ljus och skuggor går igen i allt han målar. ”Känslan av ett ögonblick, en stund på jorden är tydlig” kan man läsa i museets broschyr med tillägget att ”han var inte djupt religiös men i målningarna finns en abstrakt andlighet …”. Ingemar Lööf är kanske mest kända för sina till ytan stora målningar men med på den här utställningen fanns också ett antal mindre konstverk väl så värda att se. Väl värt ett besök var också Niklasdamm, som är något så ovanligt som ett pelargonmuseum. Ungefär 400 olika sorters pelargoner finns där att beskåda – en praktfull syn. ”Museet” finns cirka 10 km norr om Kristinehamn. Där kunde vi inta en mycket välsmakande lunchsoppa med pelargonkaka!

Innan vi avslutade utflykten med att – självklart nog! – bese Picassostatyn, hann vi med en promenad i det centrala Kristinehamn, ledda av den kände Kristinehamnskonstnären Kjell Sundberg, som kan sin stad utan och innan. Picassostatyn invigdes 1965 och de flesta värmlänningar har väl vid det här laget sett den både en och flera gånger – undertecknad åtminstone ett fyrtal gånger – men att se denna kvinnoprofil, som utmanande skådar ut över Vänern är alltid en stark upplevelse trots att den – eller kanske tack vare – känns så främmande i en miljö som egentligen verkar ganska så lite värmländsk?

Tyvärr ingick inget besök den här gången i Kristinehamns synnerligen pampiga katedral, ritad av Carl Georg Brunius, invigd 1858, som rymmer 2 000 personer. Undertecknad har i gott minne en bild av den fasadupplysta kyrkan en gång i mörka november. Om kyrkan finns glädjande nog en utförlig artikel av antikvarien Maria Eld i Kristinehamnsnumret av Värmländsk kultur. Redaktören för tidskriften skriver i sitt förord att när hon som 19-åring fick ett jobb i staden så beklagade hennes kompisar: ”Stackars mig, Kristinehamn – det var väl ett enda stort dårhus”. Ja, så tänkte och trodde man nog lite varstans i Värmland en gång i tiden också i Östra Ämtervik, där undertecknad växte upp. Nå, nu är det några år sedan Mariebergs sinnessjukhus lades ner. Undertecknad, som nyligen läst en bok om just Mariebergssjukhuset, berättade på slutet av resan om Mona Kalins bok Arbetarhustru, som utkom för tre år sedan och handlar om hennes mors många år som patient på sjukhuset. Hon skriver på bokomslaget ”att om en arbetarhustru på 40-talet hörde röster, även om hon likt den heliga Birgitta kunde höra Guds röst och försökte lyda den, måste hon spärras in. Och om inte kunde bli botad från detta måste det bli på obestämd tid, hur länge som helst alltså”. Och hon tillägger: ”På 40-talet var det skamligt att vara på Marieberg. Då kunde det kännas bättre för ett barn att säga att mamman var död än att hon var på Marieberg.”

Summa summarum, en mycket lyckad kulturresa, intressanta utflyktsmål, goda guider, god mat, utmärkt reseledare, Lena Bonnevier, gott fika, tre gånger, och en skönt tempererad buss en mycket varm sommardag! Ett utmärkt komplement till tidskriftens nummer om Karlstads kommunala granne i öster, som alltid är värd ett besök! Synd att bussen inte var riktigt fullsatt!

Bengt Åkerblom

 Foto: Svetlana Lund

Första stoppet gjordes vid Österviks kapell med sitt före detta mejeri.

Kapellet används flitigt för olika evenemang. Efter oss väntade en vigsel.

Det forna mejeriet är utställningslokal för Erik Rafael Rådströms verk.

Kerstin Fahlén och Terese Eklund guidade på ett utmärkt sätt i kapell och mejeri! 

 

Elsa Hallbäck, ordförande i Kristinehamns konstmuseums vänförening, introducerade oss i Ingemar Lööfs konstnärskap.

 

Ingemar Lööfs måleri imponerade stort.

 

Pelargoner i mängder att beundra i Niklasdams pelargonmuseum.

Konstnären Kjell Sundberg tog emot i kulturkvarteret Vågen.

Skuggan var eftertraktad denna heta dag!

En självklar slutvinjett: Picassostatyn.